Närbild dunk

Efter matchen kom tränaren in med bollen och allt. Varje gång jag gick förbi kvarterstorget lade jag märke till det där pojklaget och tränaren, en jättestor pojke. Jag fortsatte att önska att jag var med i laget på grund av honom, men han var inte en liten pojke längre, så lösningen var att bli vän med honom. Jag skulle gå till baren och köpa två kaffe och ta dem till honom, i det där goda samtalet för att öppna marken och göra inbjudan så att den vuxna mannen vet vad som kommer att hända. Han höll med och kom in med bollen och allt.